Cigarrer med en doft av Ryssland
Hemliga pengar från Moskva, utbildningsresor i Sovjetunionen, en mystisk "baron", KGB, FSB, mord och ryska hackerattacker mot argentinska myndigheter är vad som dyker upp när Cigarrvärlden börjar dra i lösa trådar från en tidigare granskning av en cigarrbutik i Stockholm. Nu fortsätter vi med att gräva oss tillbaka till 70-talet.
Publicerad: 2024-12-10, klockan 11:42. Redigerad: 2024-12-11, klockan 11:37
Cigarrvärlden har tidigare skrivit om en cigarrbutik som vi kallat för "Butiken" som enligt vår bedömning har ett olagligt rökrum där bland andra en del politiker och andra höjdare sticker in för en cigarr och en stänkare. Vi behöver nu avslöja att vi med "Butiken" avser Framresor, även kallat Framcigarr, på Kungsgatan i Stockholm som drivs av Roger Hagel. Som framkommit i vår tidigare granskning frekventeras Framresor inte bara av politiker utan även högt uppsatta tjänstemän, poliser och personer med ansvar för IT-säkerhet. Detta kan väcka vissa farhågor, som vi snart ska se.
Konstantin Loskutnikov – "baron von Bossner"
Roger Hagel poserar på flera bilder tillsammans med Konstantin Loskutnikov, som själv kallar sig baron von Bossner, och Hagel har också sålt Bossners cigarrer trots att dessa inte registrerats hos Folkhälsomyndigheten och därför är olagliga att sälja i Sverige.
Bild 1. Konstantin Loskutnikov (tv) & Roger Hagel (th) på möte i Berlin. Av inlägget framgår det att den svenska distributören Roger är på besök [för cigarren Bossner red. anm.]
.
Loskutnikov är en gåtfull figur, uppvuxen i Sovjetunionen men sedan 90-talet bosatt i Berlin även om han aldrig behagat lära sig tyska. Hans företag Golden Mile GmbH säljer cigarrer och konjak men gör inga stora vinster som kan förklara hans utsvävande leverne.
Bild 2: Konstantin Loskutnikov (baron von Bossner, th) poserar tillsammans med Christian von Koeningsegg (tv) - Inlägg & bild från
.
Han står även bakom föreningen Club der Russisch-Orthodoxen Mäzenate, den tyska avdelningen av klubben för rysk-ortodoxa filantroper, i sig en förening som tycks leva i skymundan och som uppges ha kopplingar till Kreml. Den ska ha grundats 2003 och leddes åtminstone 2014 av en viss Andrei Poklonsky. Några månader efter den ryska invasionen av Ukraina sade de sig vilja satsa stora belopp på att göra Hollywoodfilmer om ryska hjältar, men satsningen tycks ha gått i stöpet. Loskutnikov har ett omvittnat filmintresse och var involverad i Marbellas internationella ryskspråkiga filmfestival som han enligt en involverad person gjorde Putinvänlig genom att hota med indraget stöd från Moskva. Han ses även på många bilder från utdelningen av Askaniapriserna som ges till filmskapare och som äger rum i Berlin.
"Den senaste tiden har uppvisat en oerhörd naivitet från en rad uppburna personer."
År 2018 avslöjades en märklig härva i Buenos Aires. Man – åsikterna går isär om vem som egentligen gjorde det – hade 2016 hittat 389 kg kokain i en lokal tillhörande ryska ambassaden och argentinsk polis hade upptäckt att det fanns en plan att smuggla kokainet till Ryssland och möjligen Tyskland genom att placera det tillsammans med diplomatposten. Sedermera dömdes fyra personer i Ryssland för sin inblandning i operationen; längst straff fick Andrei Kovalchuk som dömdes till 18 års fängelse. Fallet omgärdas dock av underliga omständigheter, inklusive kopplingar till rysk säkerhetstjänst, mord och en rysk hackerattack mot argentinska myndigheter, och mycket tyder på att ryssarna såg till att mycket tystades ned. Inte minst är det uppseendeväckande att Konstantin Loskutnikov, "baron von Bossner", aldrig åtalades trots att det blir tydligt i flera avlyssnade telefonsamtal att han var Kovalchuks chef. Loskutnikov själv uppgav i en intervju att han kände Kovalchuk och att han blivit introducerad för honom av en överste i ryska säkerhetstjänsten.
Joakim von Braun, underrättelse- och Rysslandsexpert känner inte till några närmare detaljer om Loskutnikov men är inte förvånad över att han kunde gå fri.
– Rättskipningen i Ryssland är under all kritik. Tillhör man bara rätt krets kan man göra nästan vad som helst där, och tillhör man inte rätt krets kan man till stor del muta sig fri.
Loskutnikov har också sina fingrar i den syltburk som är politiken. Före den ryska invasionen av Ukriana 2022 ville han se ett tyskt närmande till Ryssland och har organiserat presentationer av böcker av den tyske statsvetaren Alexander Rahr som pekas ut för att driva en pro-kremlinlinje. Loskutnikov kan också ses på en bild tillsammans med Rahr och Sahra Wagenknecht, vars parti BSW hade stora framgångar i årets tyska delstatsval.
Bild 3: Konstantin Loskutnikov (baron von Bossner, tv), Alexander Rahr (mitten),
.
Joakim von Braun ser möjliga säkerhetsproblem med att uppburet folk rör sig i en miljö även indirekt kopplad till en person som Loskutnikov och lyfter att den typ av organisation som Loskutnikov är engagerad i åtminstone till del är skapad i syfte att bedriva underrättelse- och/eller propagandaverksamhet.
– Den senaste tiden har uppvisat en oerhörd naivitet från en rad uppburna personer. Det visar att man fortfarande måste vara på sin vakt, säger Joakim von Braun.
I boken Industrispionage (1984) av Charlie Nordblom nämns också den svenska aningslösheten som den viktigaste faktorn som tjänade KGB och GRU. Människor som trodde gott om alla lät sig ofta bjudas på dyra middagar, fina viner, och innan de visste ordet av avslöjade de mer än de borde eller lät sig övertalas att utföra tjänster. Sedan var det försent att dra sig ur.
Cigarrvärlden har tidigare frågat Roger Hagel om hur han känner Loskutnikov, och han svarade då att de blev bekanta i slutet av 90-talet eftersom hans fru bodde på samma gata som Loskutnikov.
SÄPO kan förstås endast kommentera saken i generella termer och skriver till Cigarrvärlden att de "under mycket lång tid beskrivit den bredd av säkerhetshotande verksamhet som Ryssland ägnar sig åt i Sverige. Det handlar om kartläggning av totalförsvar, kartläggning, påverkan och hot mot dissidenter och politisk påverkan, bland mycket annat. När det kommer till metoder ser vi även där många olika. Det kan röra sig om värvande av agenter, cyberspionage eller olika former av påverkansoperationer. Den kan också handla om att man använder sig av proxys, eller mellanhänder som med eller utan vetskap, bistår Ryssland i sin säkerhetshotande verksamhet. I de fall någon har blivit utsatt för värvningsförsök är uppmaningen att kontakta polis eller Säkerhetspolisen." genom Gabriel Wernstedt Pressekreterare på SÄPOS Kommunikationsenhet.
.
Historien går igen?
Roger Hagel har ett speciellt förhållande till Ryssland, men det kräver en historisk utvikning. Först kan konstateras att som framgår av namnet så har cigarrbutiken Fram-resor inte alltid varit en cigarrbutik, utan var länge en resebyrå, ursprungligen specialiserad på resor till Sovjetunionen och övriga öststater, senare blev det resor till Ryssland.
Innan Roger Hagel gav sig in i resebranschen gjorde han sig ett namn som ung skridskosprinter på 70-talet, och 18 år gammal besökte han 1975 Sovjetunionen för att träna på Medeobanan i Alma Ata (nuvarande Almaty i Kazakstan). Två år senare började han som första västerlänning att studera till gymnastikdirektör på idrottshögskolan i Kiev, vilket inkluderade politisk skolning. "Minst sex timmar i veckan ägnas åt Marx, Engels och Lenin" säger han själv i en intervju med Göteborgstidningen 1979. År 1984 börjar han arbeta för Intourist innan han 1987 börjar köra resebyrå i egen regi. År 1990 köptes dock företaget av Intourist, och Boris Bufetov på Intourist i Stockholm tog över som verkställande direktör. Efter Sovjetunionens fall privatiserades Intourist 1992 men de fortsatte att äga Fram-resor fram till 2014 då Roger Hagel köpte tillbaka företaget.
När Fram-resor bildades 1987 utgjordes samtliga fyra aktieägare, varav en var Roger Hagel själv, av Moskvatrogna kommunister tillhörande Arbetarpartiet kommunisterna (APK), ett parti som bildades 1977 då en del medlemmar i Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) ansåg att partiet blivit för kritiskt mot Sovjet, som då Lars Werner och C.H. Hermansson tog avstånd från invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Ledare för APK var Rolf Hagel, far till Roger Hagel som var den som kom att driva resebyrån. Namnet Fram-resor gick i samma stil som Fram-tryck (som tryckte APK:s tidning Norrskensflamman) och Bokförlaget Fram som gav ut kommunistisk litteratur.
År 1985 antydde för övrigt Expressen – utan att ha mycket alls på fötterna – att Roger Hagel spionerat på en kvinna som demonstrerade utanför Sovjets ambassad, en uppgift som dock tillbakavisades av hans far Rolf Hagel. Anledningen till Expressens misstänksamhet var att Roger Hagel länge satt och läste en tidning för att sedan snabbt springa in i bilen när Rolf Hagel kom körande förbi platsen för demonstrationen. Den historien kan vi nog bortse från.
Arbetarpartiet kommunisterna
Splittringen inom VPK som ledde till bildandet av APK hade bubblat en tid men blev extra tydlig 1975 då Rolf Hagel och Lars Werner stod som rivaler om partiledarposten, en strid som Werner vann. År 1977 blev utbrytningen officiell och riksdagsledamöterna Rolf Hagel och Alf Lövenborg lämnade VPK och blev politiska vildar i riksdagen fram till riksdagsvalet 1979. Bland andra medlemmar som bröt sig ut kan nämnas Dan Gahnström, Rune Pettersson och Osvald Hiller. Vid splittringen följde även partiorganet Norrskensflamman med APK. Det nya partiet blev dock ingen framgång i fråga om väljarstöd och var aldrig ens i närheten av att komma in i riksdagen.
Stödet var dock större från annat håll, nämligen Sovjet där inte minst Rolf Hagel personligen var populär. En artikel i Göteborgstidningen 1986 lyfter skillnaden i hur "jätten" Lars Werner och "lilleputten" Rolf Hagel blir bemötta vid kommunistpartiets 27:e kongress i Moskva: "när Hagel kommer blir tovarisjtj-rop, leenden, omfamningar med mera." Men så hade ju också Hagel stått på militärens sida mot arbetarna i Polen 1981 och försvarat den sovjetiska invasionen av Afghanistan. År 1982 närvarade Rolf Hagel vid sovjetledaren Brezjnevs begravning, och likaså 1985 då den kortvarige sovjetledaren Tjernenko gått hädan. Säpo höll ögonen på APK, men av vad som framkommit i öppna källor ansåg de inte att APK utgjorde något reellt hot.
År 1984 publicerades den tidigare nämnda boken Industrispionage av Charlie Nordblom. I ett avsnitt om KGB:S och GRU:s värvning av källor talas om betrodda personer, ideologiskt motiverade mellanhänder som ”utan ersättning och utan skrupler går Sovjets underrättelsetjänst tillhanda med upplysningar, skydd och praktisk hjälp.” Nordblom gör gällande att dessa betrodda personer rekryterades ur politiska partier som stod Moskva nära, främst VPK och APK, genom Förbundet Sverige-Sovjetunionen eller Svenska Fredskommittén. Många av dessa ska också i hemlighet och med förfalskade pass på omvägar rest till Moskva för att under antaget namn genomgå leninistisk utbildning.
När Rolf Hagel i en tv-debatt tillfrågades av Nordblom under vilket namn denne studerat i Moskva vägrade han att svara. Efteråt polisanmälde Rolf Hagel Nordblom för förtal, men då inga namn på APK:are nämnts i boken lades åtalet ned av Justitiekanslern som lät meddela att förtal mot ett politiskt parti inte är en straffbar handling.
Efter Sovjetunionens upplösning 1991 hittades en del intressanta dokument i kommunistpartiets centralkommittés arkiv som visade att APK tagit emot pengar från Moskva under 80-talet. Alf Lövenborg som hade varit i en ledande position inom APK vid den aktuella tiden förnekade att de tagit emot några pengar och avfärdade historien som en skröna. Historien tog dock ny fart ett år senare när mer detaljerade uppgifter kom fram som gav vid handen att det skulle ha handlat om mer än tio miljoner kronor i direkt ekonomiskt stöd till APK. Partiledare Rolf Hagel förnekade att de tagit emot några pengar och menade att det var falska uppgifter som spreds av kommunismens fiender. Han medgav dock att det sovjetiska kommunistpartiet bekostat uppemot 450 resor till Sovjetunionen för partifunktionärer i APK och att de kunnat subventioneras genom att betala underpris för litteratur i Sovjetunionen som de sedan sålt i Sverige. Men historien var inte över.
År 1993 kunde DN avslöja att det rörde sig om totalt drygt 13 miljoner kronor som levererats kontant från Sovjetunionens kommunistparti till APK. I dagens penningvärde motsvarar det totala kontantstödet ungefär 33 miljoner kronor. Tre gånger om året reste en kurir från KGB-högkvarteret i Moskva till Stockholm med en portfölj packad med buntar av svenska sedlar, och vid ett tillfälle även dollarsedlar. Mottagare de första tre åren var Alf Lövenborg, sedan Rolf Hagel. Den senare förnekade att de tagit emot några kontanter och påstod att kvittot med hans namnteckning måste vara en förfalskning. Han presenterade också den alternativa förklaringen att summorna som antecknats i själva verket utgjorde betalningar för tryckeriuppdrag som AKP utfört, som att trycka reklam för ryska bilar. Det framkom också att Norrskensflamman fått en tryckpress levererad gratis från Moskva, men Hagel tillbakavisade de uppgifterna och sade sig ha betalat en miljon kronor för tryckpressen.
Svenska bedömare gav inte mycket för Hagels bortförklaringar. Proletärenredaktören Roger Gross [Kommunistiska partiet marxist-leninisterna (revolutionärerna)] tyckte inte att avslöjandet väckte någon förvåning och kommenterade saken med ett uppgivet "jag förstår bara inte varför man gör ett sånt väsen nu om något som alla känt till länge." Den gamle kommunistledaren och riksdagsmannen Hilding Hagberg valde att lämna APK som han menade "befann sig på sönderfallets botten".
Rolf Hagels andreman vid bildandet av APK (men vid det här laget utesluten ur partiet) Alf Lövenborg förnekade att han eller partiet mottagit några pengar från Sovjet och sade att att det enda stöd de fick var tryckeriarbeten som utförts för symboliska summor och stödprenumerationer på Norrskensflamman till sovjetiska hotell och universitet. Intervjuad av DN bekräftade han att det gick rykten i partiet om Rolf Hagels goda ekonomiska status och leverne, men tanke på den blygsamma partiledarlön han uppbar. Även dåvarande ansvarige utgivare för Norrskensflamman, Dan Gahnström, förnekade att han eller partiet haft någon kännedom om pengarna.
Ett par månader efter avslöjandet medgav Rolf Hagel plötsligt att APK tagit emot sovjetiska pengar under slutet av 1970-talet, men att det handlade om mindre summor och att det var för att föra ut tre politiska fångar från Paraguay. Partiet skulle också ha tagit emot bistånd för annat solidariskt arbete, men Hagel kunde inte uppskatta hur mycket pengar det rört sig om.
Även innan Moskvapengarna avslöjats fanns det en del frågetecken kring APK:s ekonomi och många undrade hur de kunde punga ut med 15 miljoner kronor (39 miljoner kronor i dagens penningvärde) för ett stort hus i Solna när partiet och Norrskensflamman flyttade dit från Norrbotten 1986. Rolf Hagel förklarade det med att "kommunister är jävligt givmilda och de satsar på sin tidning" men rykten inom den yttersta vänstern gjorde gällande att kapitalet var "Wallenbergpengar" som via ett personligt arv gått till en kvinnlig APK-sympatisör som omgående blev partiets anonyma välgörare. Joakim von Braun å sin sida påpekar att det fanns många rika kapitalister inom den kommunistiska rörelsen, människor som blivit rika på olika affärer med Sovjet, och är därför inte förvånad över att APK kunnat finansiera köpet.
Efter Sovjetunionens fall riktade Rolf Hagel blicken istället mot Kina och Nordkorea. År 1993 blev det ett veckolångt besök hos Kim Il Sung och Kim Jong Il med ömsesidiga hyllningar mellan APK och det koreanska broderpartiet.
APK gick i konkurs 1995, det första svenska parti som drabbats av detta öde, och bytte då namn till Sveriges kommunistiska parti (SKP). Rolf Hagel kvarstod som partiledare fram till 2002.
Den kommunistiska resebranschen
Under sovjettiden fanns det ett antal resebyråer som i samarbete med den sovjetiska turistbyrån Intourist specialiserade sig på resor till den kommunistiska delen av världen. Intourist hade ett kontor i Stockholm på Sergelgatan och Säpo höll ögonen på adressen då det var en plats där man enkelt kunde hitta sovjetiska underrättelseofficerare. På 60-talet fanns i Stockholm resebyrån Folkturist som drevs av Lennart Prottas och som i praktiken hade monopol på resor till öststaterna. Jan Leijonhielm, med lång erfarenhet av underrättelsearbete nämner i sin bok Ett svenskt Leijon att Prottas var "med största sannolikhet KGB-anknuten." Prottas arbetade senare för Intourist och blev chef på Sovjetresor. Han innehöll också olika poster i Förbundet Sverige-Sovjetunionen (en förening som stod under bevakning av Säpo) och 1980 dömdes han för misshandel av den sovjetiske avhopparen Valentin Agapov. Tillsammans med flera sovjetiska tjänstemän hade han rusat på Agapov när denne "med plakat fredligt demonstrerade vid de så kallade Sovjet-dagarna på Skansen". Prottas var även kassör för APK och när han dog 2001 skrev Rolf Hagel hans nekrolog.
Charlie Nordblom redogör för olika sovjetiska verksamheter och dess funktion i sin bok Industrispionage som kom ut 1984. Vad avser Intourist skriver han att det endast är en KGB-domän och det är extremt sällan GRU tillåts använda resebyrån Intourist som fasad. Den dåvarande chefen för Intourist i Stockholm var Vasilij Toltjenov som utpekas av Nordblom som KGB-officier. Aleksej Gluchenkov var i mitten på 70-talet vice-direktör på Intourist, även han utpekad som KGB-agent med uppdrag att kartlägga vänstergrupper och bedriva underrättelseverksamhet mot Förbundet Sverige-Sovjetunionen. År 1981 nekades Gluchenkov att resa in till Sverige. Vidare framgår det att Intourist är underställd den sovjetiska statskommittén för utländsk turism som har ett skandinaviskt departement. Chefen för det skandinaviska departementet var på den tiden Sergej Chernov som även hade arbetat i Sverige under en tid på 60-talet. Chernov var liksom sin vice-chef för skandinaviska departementet Ivan Zavorin KGB-officierare. Zavorin besökte ofta Sverige för olika förhandlingar med resebyråer ”trots att han tidigare utvisats från bl. a Storbritanien” skriver Nordblom.
När Fram-resor bildades 1987 i samband med att APK och Norrskensflamman flyttade till Stockholm fanns det fyra aktieägare, Rolf Hagels son Roger Hagel, Dan Gahnström, Mary Thunborg Nordlander och Rune Pettersson, alla som sagt starkt kopplade till APK. Ende ordinarie styrelseledamot och anställd var Roger Hagel.
Bild 5: Handskrivna kvitton är fortfarande det som gäller på Fram-resor. Intourist-stämpeln hänger fortfarande med, nästan tre decenier efter Sovjetunionens fall.
.
Dan Gahnström kom för övrigt med tiden att övergå till Miljöpartiet (en smula ironiskt då APK var kända för sin positiva inställning till kärnkraft) och såg 2016 ett tag ut att få toppjobbet som regeringens samordnare för nyanlända flyktingar, men oegentligheter under hans tid som kommunalråd i Botkyrka ledde till att han i sista minuten avpolletterades.
Att kommunister startade resebyråer var inte helt ovanligt och enligt Joakim von Braun var det också ett sätt för Moskva att stödja kommuniströrelser i andra länder genom att resebyrån kunde ta bra betalt av kunden men bara behövde betala en bråkdel av kostnaden till Intourist. Han nämner också att Intourist (som ursprungligen bildades som en del av NKVD, den sovjetiska säkerhetstjänsten) under alla år fungerat som en täckmantel för KGB och detta sannolikt gällde även för resebyråer på 80-talet som Fram-resor. Turistguider på Intourist vittnade 1990 om att de anmodades att spionera på resenärerna och rapportera till KGB.
En reseskildring publicerad i DN 1993 antyder att det tydligen fifflades lite på Fram-resor då de visum som resebyrån sett till att få utfärdade inte stämde med datumen för resan, varför resenärerna tvingades betala en tilläggsavgift på 110 dollar i Ryssland, något som möjligen satts i system för att få ut mer pengar av besökarna. Det bör sättas i paritet till det 50 kronor som visumet kostade på Fram-resor i Stockholm.
.
Cigarrvärlden har sökt Roger Hagel inför publiceringen av denna artikel men han har nekat till att svara på frågor då han anser att Cigarrvärlden spridit ogrundade lögner om honom och hans verksamhet.
Fotnot: Cigarrvärlden har inte sökt Rolf Hagel av respekt för dennes höga ålder. Cigarrvärlden har sökt Konstantin Loskutnikov (baron von Bossner) utan framgång.
Redigeringar i ordning efter datum/tid: under Bild 5, två decenier ändrat till nästan tre.
Redaktionen.
Arbetar du på en publikation med utgivningsbevis som erbjuder källskydd är vi öppna för möjligheten att dela visst arbetsmaterial (research), rådata samt fullständiga namn. Kontakta vår redaktion för mer information.
Stötta oss
Vill du stödja vår redaktion kan du välja att göra det via Swish: 123 697 24 67 eller genom engångsdonation med kort, bara att följa länken! Vill du bli månadsgivare erbjuds den möjligheten med på samma sida, följ länken! Tänk på att detta är en donation från din sida utan någon motprestation från vår sida. Tänk också på att vi pratar aldrig om vilka som är våra kunder, det omfattar även dig som donator.
