Redaktion

Nyhetstips

Har du ett nyhetstips och vill du komma i kontakt med vår redaktion gör du det enklast genom att eposta oss på redaktion@cigarrklubben.se - vill du kontakta oss krypterat så hittar du information om det längre ner på den här sidan.

Redaktionen

Cigarrklubbens redaktion håller ett vakande öga på tobaksindustrin med fokus på verksamheter som rör cigarrindustrin i Sverige. Det rör främst frågor kring aktörernas regelefterlevnad och tillsynsmyndigheternas agerande. Publiceringar sker på cigarrklubbens hemsida i bloggen under namnet Cigarrvärlden.

Cigarrklubbens redaktion sitter i en unik position som ger möjlighet att granska cigarrindustrin inifrån. Redaktionen arbetar med nyhetsrapportering och bevakning, inte opinionsbildning.

Hur fungerar det rent praktiskt? Opinionsbildning är att exempelvis lobba för en ny tobakslag. Sådant har vi inga åsikter om eller är delaktiga i, vi tittar på hur den befintliga lagen ser ut, och ur den följs, av alla inblandade. Att ha åsikter om lagen är inte bara opinon, det är politik. Vilket för oss in på nästa ämne.

Cigarrklubbens redaktion är politiskt, fackligt och religiöst oberoende. Vi struntar med andra ord vem du är, eller vad du gör. Det enda som vi är intresserade av är det du gör inom ramen för tobakslagen. Allt annat finns det andra som granskar avsevärt mycket bättre.

Journalisterna är separerade och isolerade från Cigarrklubbens övriga verksamhet och agerar redaktionellt självständigt. Journalisterna sitter inte i Cigarrklubbens lokaler, det gör däremot ansvarig utgivare (dock främst i egenskap av President för det operativa).

Jäv, trippla stolar och intressekonflikter

Att Cigarrklubben driver redaktion kommer inte utan utmaningar. Dessa ligger främst på ansvarig utgivares bord idag, eftersom hen är både ytterst ansvarig för det redaktionella och det operativa. Det kanske i särklass viktigaste är att Cigarrklubben saknar tobakstillstånd, har aldrig varit innehavare av ett och har aldrig sålt tobak i vare sig Sverige eller någon annanstans. Där saknas det helt överlappningar mellan det operativa och det redaktionella.

Cigarrklubben har varit och är fortsatt aktiva när det kommer till att vägleda tillsynsmyndigheterna genom att delge information om vad Cigarrklubben anser vara misstänkta lagbrott. Cigarrklubben ställer utöver det krav på tillsynsmyndigheter som vi anser inte håller måttet samt driver ett flertal rättsprocesser genom olika instanser. Både mot myndigheterna och mot andra aktörer. Turligt nog är det inte bara oseriösa aktörer som ibland sätter sig på dubbla stolar, SVT har exempelvis både JO-anmält och rapporterat om det. Travel News har både RO-anmält och rapporterat om det. Oskyldigt om än lite förbryllande är även Aftonbladets rapportering om att Aftonbladets ägare klipper till och köper TV4.

I en krönika publicerad för många herrans år sedan hos Journalisten ställs frågan om det är mediernas uppgift att hjälpa polisen att fånga skurkar. Ja hävdar vi. Men mediernas uppgift är även att polisen ska fångas när det är polisen som är skurkarna. Syftet med grävande journalistik är förändring till det bättre, inte sensation. I vart fall på Cigarrvärlden. Och vår opartiskhet och lojalitet ska alltid vägas mot lagen, förutsatt att den inte är författningsvidrig förstås. Men vad vi tycker om lagen har ingen som helst betydelse.

Det är långt ifrån ett bombastiskt uttalande, programmet Efterlysts hela existens handlar om att hjälpa polisen att fånga skurkar genom att publicera bilder på misstänkta förövare under skyddet som ett utgivningsbevis ger. Om man ska hårdra det. 

Det här beror förstås även på hur man är lagd som organisation och individ. Men vi har nästintill noll till ingen självbevarelsedrift och förtjänar något att publiceras så gör vi det, kosta vad det kosta vill. Pengar, relationer, prestige - helt ointressant. Vi har på mindre än ett år avslöjat kopplingar till Sovjet och Kreml, granskat Kambodjas rikaste man, troligtvis även dess farligaste. Vi har en massa ryggrad och inget vett när det kommer till sånt.

När vi delar information med myndigheter så är det i princip bara vår kunskap om branschen och handlingar som vi har fått genom offentliga och officiella kanaler. Aldrig om källor. 

Vi kan hjälpa en myndighet och i nästa andetag granska samma myndighet på djupet. Vilket för oss till nästa del. Vi får helt enkelt andra som sitter på dubbla stolar att framstå som oberoende valobservatörer för FN. Och i vissa fall kan kan man teorisera om att det egentligen rör sig om en trestegsraket: anmäl, granska, häng ut.

Det finns ingen trestegsraket, artiklar och granskningar ska stå på egna ben. Det finns en sak som skiljer oss från andra som sitter på dubbla stolar, eller trestegsraketare. Det är att vi varken vill agera tillsynsmyndighet, driva rättsprocesser eller redaktion för den delen. Men vi har helt enkelt inget val för det är ett ogranskat fenomen som av allt att döma ser ut att löpa amok. Hela syftet med det här är att det i slutändan ska hamna på medias agenda, så vi kan fokusera på vår kärnverksamhet.

Vissa saker är förstås mindre utmanande, men behöver göras även om det kan tyckas onödigt eller om det svider finansiellt för den delen. Information som kommer fram i det redaktionella arbetet följer inte med till det operativa. Alltså, person X är granskad av redaktionen och det har kommit fram information av mindre klädsam karaktär som med största sannolikhet påverkar ett bifall vid en ansökan om medlemskap. Det innebär att vi operativt måste göra jobbet ändå, vilket både kostar pengar och/eller tid. Trots att informationen troligtvis finns i ansvarig utgivares huvud, som i den frågan agerar operativt som slutgiltig beslutsfattare. Operativ personal vet inget om det och behöver fortfarande göra arbetet. Men det är ett tacksamt och enkelt exempel som saknar komplexitet, verkligheten och de kniviga frågorna ser annorlunda ut.

Det operativa och redaktionella är ingalunda i maskopi med varandra, tvärtom, verksamheterna är fysiskt separerade, personalen träffas inte och känner inte ens till varandra. Materialet är separerat, det operativa har ingen åtkomst till redaktionens research eller arbete och vice versa. Den enda kontakten det redaktionella har med det operativa är timrapportering inför löneutbetalning genom ansvarig utgivares assistent. Eventuella tips till redaktionen från det operativa går igenom ansvarig utgivare, sen kan förstås personal vara källor med och informera journalisterna inom ramen för källskyddet, det är inget ansvarig utgivare ska veta om, eller ha åsikter om.

Artiklar skrivs inte för att kratta manegen för det operativa. Alltså "Kan ni skriva en mindre klädsam artikel om cigarrbutik X, den är till salu och vi vill få ner priset?". Det operativa beställer inte heller artiklar som passar kommersiellt in i någon typ av plan. Operativt stämmer vi exempelvis inte någon bara för att redaktionen ska ha något att skriva om, tvärtom är vi operativt delaktiga i flera högprofilsmål i domstol. Det är inget som varken ansvarig utgivare vill publicera eller journalisterna vill skriva om. Det får andra medier skriva om.

Men det är inte heller riktigt så enkelt. För mycket av researchen och kompetensen finns operativt också, vi vet och kan mycket från tiden innan redaktionen föddes. Och precis som vi arbetar operativt med ta reda på saker från exempelvis andra källor eller medier från den delen, så sker samma arbete när vår egen redaktion publicerar något. Vi läser, gör research, rotar i det offentliga, och kan kanske komma att använda det operativt och rent av kommersiellt. Precis som vi skulle ha gjort om vi hört ett inslag på Sveriges Radio som passar oss operativt. Och i det fallet gör vi en operativ bedömning, vad är sannolikheten att vi hade luskat fram information om detta om DN hade skrivit om det och vilken information hade vi fått ta del av? Allt som oftast är det inte alltför svårt att landa i offentliga handlingar är något vi kan ta del av. Och gör vi den bedömningen så får det operativa ta del av de offentliga handlingarna utan att vi begär ut dessa igen. Gör vi så här finns risken att vi troligtvis inte kan bolla tillbaka det till redaktionen som ett nyhetstips med förhoppningen att journalisterna ska skriva om det, eftersom vi då springer det operativas ärenden.

För det är något som vi gör hela tiden redaktionellt. Hur pass nära är en granskning det operativa så att den inte går att genomföra? Vi avstår mycket redaktionellt och vi arbetar dagligen med frågorna, är syftet att hänga ut någon? Skamma någon? Är det hämnd? Är det någon som viker sig för chefen? Springer vi operativa ärenden? Är vi partiska? Om inte svaret är nej på alla frågor så publicerar vi inte. Eller påbörjar inte ens arbetet rättare sagt.

En del av journalisternas arbete är även att välja och vraka bland tipsen och information vi har, och den första frågan vi får av nyanställda är "vad är det för vinkel?". Svaret är alltid att det får man bestämma som journalist, ansvarig utgivare lägger sig inte i sånt. Det är ett sätt att dra nytta av journalisternas opartiskhet. Paradexemplet är granskningen om Chen Zhi som först började med brott mot marknadsföringslagen innan den mynnade ut i en granskning om ett av världens största kryptobedrägerier med kopplingar till en svensk cigarrgigant. 

Det hade förstås varit perfekt att sätta redaktionen i ett eget bolag med en annan ansvarig utgivare och en egen plattform, men det slukar resurser och i dagsläget finns kompetensen hos nuvarande utgivare. Syftet är inte heller att vi i framtiden ska agera mediehus, utan att media ska ta över stafettpinnen och granska det här fenomenet så vi kan lägga ner. Bortsett från det uppenbara med intressekonflikter är det så att ju vassare vi blir redaktionellt, desto mer lider vi operativt på ett kommersiellt plan. Kunderna kanske gillar oss, men håller sig på behörigt avstånd för att undvika konflikt. Men så länge redaktionen finns så analyserar vi inte kommersiella effekter av en publicering.  

Vilket för oss in till nästa ämne. Opartiskheten. Det är självklart att vi som organisation förstår att vi långsiktigt, om en sisådär 10 år, tjänar på att branschen är laglydig. Men det är inte bara vi som drar nytta av det, utan slutligen de aktörer som är kvar då och konsumenterna. Men det är långt dit, mycket kan hända, och det finns inget som talar för att vi kan skörda frukterna för vårt arbete. Just det struntar våra journalister i, ingen röker cigarr, har ett cigarrintresse eller visste ens om att branschen existerar. De tycker att branschen är intressant att granska, är mer opartiska som individer än vad vi kan uppfattas som på organisationsnivå och slutligen en förutsättning för att arbeta hos oss är att man vågar säga ifrån när ens opartiskhet eller integritet står på spel. Kammar man chefen medhårs får man snabbt se sig om ett annat arbete.  

Men det finns inget som heter opartiskhet och enda sättet att vara opartisk är att leva i total isolation som eremit, men då är man även helt maktlös. Har man makt över andra hamnar ibland i beroendeställning, och första steget mot opartiskhet är att erkänna för sig själv att det inte existerar. Jan Guillou väger termen opartiskhet mot hederlig journalistik och har en reell poäng. När man beslutar om en publicering är man redan partisk. Det viktiga är hederlig journalistik hävdar han, och integritet tillägger vi.

Nu är syftet inte att såga en hel kår, utan snarare peka på en utmaning som alla står inför. Hos oss finns den helt klart i en större dos och i flera lager. 

Men, det vi försöker säga är att vi är medvetna om problematiken och det är en del av vårt löpande arbete. Den här sidan finns för att du som läsare eller journalist vid en första anblick ska få grepp om utmaningarna vi står inför. Kommer du som journalist i kontakt med oss så får du mer detaljer om eventuella intressekonflikter för den granskning som just du är intresserad av om dessa finns.  Och ojar du dig över att det inte går att lita på vår opartiskhet, hederlighet och integritet på grund av på det så kan du helt enkelt låta bli att läsa. Det är din rättighet, och möjlighet, det är återigen därför den kompulsiva transparensen finns.

Donationer

Vi har vissa krav för att ta emot donationer och kraven är så banala så att det är skrattretande. Det ska inte röra sig om penningtvätt eller pengar som har införskaffats på illegal väg. Annars tar vi emot pengar från Hin håle. Teoretiskt skulle vi kunna ta emot pengar från en myndighet som känner sig hjälpt av att vi delar information med just den myndigheten ifråga.

Skulle den myndigheten börja ställa redaktionella (eller operativa) krav i samband med det skulle vi säkert börja granska myndigheten. Donationer ger en inte rätt till någonting. Utöver det går vi aldrig ut med vem som donerar, av administrativa skäl, vi slipper hålla reda på vem som vill vara publik och vem som vill vara diskret. Utöver det är det ett bra sätt att hålla donatorerna från att bli kända för redaktionen, vilket säkerställer att ingen av blir färgad vare sig medvetet eller omedvetet av någons agenda. Kommer det ut via omvägar att X person har donerat Y pengar så kommenterar vi inte det. Ojar du dig över att det inte går att lita på vår opartiskhet, hederlighet och integritet på grund av på det så kan du helt enkelt låta bli att läsa. 

Vi har inga problem med att ta emot pengar av dig med högerhanden och granska dig med vänstern.

Namnpublicering

Vi är generellt restriktiva med namnpublicering, främst när det kommer till privatpersoner. Vår läsarkrets är förhållandevis liten och begränsas till vilka som röker cigarr i Sverige bland annat, inga omskrivningar i världen kan anonymisera en granskning av en cigarrbutik eller en cigarrklubb.

Vi utgår ifrån den gängse normen att är man börs-VD eller riksdagsledamot exempelvis så får man tåla granskning. Det sätter vi i paritet till hur stor vår bransch är och hur välkänd man är inom just industrin i sig. En stor aktör i vår bransch är lika känd som en börs-VD i stort. Annat spelar in, är man synlig på internet, tongivande i branschen och har gjort sig offentlig tas det i beaktning. 

Politiker som inte är aktiva idag nämns som regel inte vid namn, om det inte går att motivera ur ett maktperspektiv. Tjänstemän och handläggare nämns som generell regel inte när deras handläggning granskas. Enhetschefer, biträdande, avdelningschefer nämns vid namn vid möjlighet till genmäle. Det förväntas inom ramen för deras myndighetsutövning och det finns pressavdelningar som bistår.

Det här är förstås väldigt generellt, men fungerar som vägledning ur ett metaperspektiv. Rent intellektuell vill vi luta mot namnpublicering om det går att motivera publicistiskt, tycker vi att det förtjänar etiketten uthängning då ska det hållas anonymt.  

Kontakta redaktionen krypterat

Är ditt tips av känslig karaktär eller vill du säkerställa din egen anonymitet som tipsare så ska du använda vår säkra maillösning och eposta oss på cigarrklubben@proton.me

Tänk dock på att även du behöver ha en säker mail för att skydda dig så vi rekommenderar dig att sätta upp en egen protonmail, då är det krypterat i samtliga led.

Här finns även möjlighet till att i ett senare skede tala säkert och krypterat över telefon.

Anonymitet som tipsare

Vi har utgivningsbevis och erbjuder dig källskydd. Det grundlagsskyddade källskyddet innebär att det är din rätt att vara helt anonym när du lämnar in ett nyhetstips. Skyddet gäller även gentemot alla andra anställda på redaktionen än den journalist just du talar med.

Vi hjälper gärna journalister!

Granskar du tobaksindustrin och är nyfiken på tobakslagens utformning och behöver hjälp med att nörda ner dig i detaljer är du mer än välkommen att höra av dig till oss. Vi pekar dig i rätt riktning och kan i vissa fall även bistå med material. Ur det hänseendet är vi mer som tankesmedjan balans än ett traditionellt mediehus, hela syftet med vår existens är att vi ska försvinna när media inser att den här frågan har lämnats ogranskad i många år.

Medieombudsmannen

Cigarrklubben är ansluten till det medieetiska systemet vilket innebär att du kan vända dit med en anmälan om du är av åsikten att Cigarrklubben har åsamkat dig en publicitetsskada. Du kan läsa mer om vad som krävs för en anmälan och nå formuläret genom att följa denna länk.

Cigarrklubben är även medlem i föreningen Sveriges Tidskrifter.

Medarbetare

Vi skrev tidigare under samtliga artiklar med "Redaktionen" av säkerhetsskäl. Vi är en liten redaktion, sett till vår storlek samt det område vi granskar är vårt hot per capita (om det nu finns en sådan term) exponentiellt högre än för en genomsnittlig redaktion. Det är förstås kontroversiellt, men här är vi återigen inte pionjärer utan Aftonbladet har tidigare gjort så när man granskar nazister enligt journalisten.

Det är dock i färd med att ändras nu. I och med att vi har några granskningar under bältet och en bättre känsla för vad vi kan förvänta oss är vi i färd med att offentliggöra vår personal.

Journalister som har skrivit eller skriver för Cigarrvärlden är:

Filip Lindström. Filip skriver för Folket i Bild/Kulturfront och sitter med i redaktionskomittén, han har tidigare även skrivit för kultursidorna på Bättre Stadsdel.

Sigrid Asker. Sigrid har tidigare skrivit för Uppsala Nya Tidning, DN, Dagens ETC och arbetat på Sveriges Radio, bland andra.

Jakob Bergman. Jakob skriver även för Bulletin och är dess ansvarige utgivare, han har tidigare skrivit för nyheter idag och varit dess ansvarige utgivare.

Ansvarig utgivare är Hatem Sabbagh.

Stötta oss

Vill du stödja vår redaktion kan du välja att göra det via Swish: 123 697 24 67 eller genom att engångsdonera eller bli månadsgivare med Google (den dyker upp som pop up då och då). Tänk på att detta är en donation från din sida utan någon motprestation från vår sida. Tänk också på att vi pratar aldrig om vilka som är våra kunder, det omfattar även dig som donator.

 

Redigerad 2026-01-09.