Krönika: Konsekvenserna av C-199/24 av Joakim Söderberg
Joakim Söderberg är dataskyddsjurist på noyb och har följt ärendet i C-199/24 i snart två år. Han har även arbetat för att försöka få Skatteverket att förstå att det inte är coolt att sälja hela svenska folkets uppgifter till data brokers, men inte riktigt lyckats ännu. Han har även varit en vagel i ögat på IMY, och kanske en av deras främsta kritiker.
För tillfället bor han i Österrike, men tänkte flytta hem till Sverige inom snar framtid. Han kommer fortsätta försöka kämpa för rätten till personuppgifter, även på hemmaplan.
Först ut att rapportera om detta var SVT.
Publicerad: 2026-07-09, kl. 15:12, uppdaterad: kl. 15:49 (kredd SVT) Skribent: Joakim Söderberg. Försättsbild: noyb.
Detta är en krönika, skribenten är ansvarig för analys och ställningstaganden i texten.
Diskläjmer: Cigarrvärlden drivs av Cigarrklubben CK Sverige AB, som även driver Cigarrklubben och sitter på dubbla stolar. Milt uttryckt. Vi redogör för det i lite mer detalj under avsnittet "Jäv, trippla stolar och intressekonflikter". Cigarrklubben CK Sverige AB säljer inte, och har aldrig sålt cigarrer eller tobak, i någon form.
Slutet för skyddade utgivningsmedel
I Sverige har vi som bekant, och som gärna lyfts fram både av politiker och journalister, en stark grundlagstradition rörande yttrandefrihet.
Av vårt grundlagspaket på fyra lagar, är två dedikerade till skyddet för just yttrandefrihet. Jag pratar såklart om Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.
Tryckfriheten innebär enligt svensk lag att yttrande i tryckt skrift, böcker och tidningar främst, har särskilt skydd. Vad som står i dessa böcker eller tidningar är mindre viktigt. Lagen har en egen brottskatalog där det framgår att vad som helst inte får publiceras.
Yttrandefrihetsgrundlagen stadgar ungefär samma sak, men för Radio, TV, Streaming och för databaser som erhållit ett så kallat frivilligt utgivningsbevis. Ha vad du vill i din databas, så länge det inte förtalar någon eller är hets mot folkgrupp är det ok, lite förenklat.
Den här ordningen skiljer sig från resten av EU, och vi är faktiskt del av EU trots att vi är en halvö. I resten av EU är det inte medlet som är skyddat, utan yttrandet. Journalistik står högre i kurs än publicerandet av vårdnadstvister mellan vanligt folk. Konstigt och skrämmande, jag vet. Men de är lite mysko där nere på kontinenten.
En gång för länge sedan kom de till exempel fram till att vi människor borde ha någon form av grundläggande rätt till våra egna personuppgifter. Typ som att det inte kanske är ok att hänga ut alla och envar för allmän beskådan. Konstigt, skrämmande, mysko, jag vet.
Men så är det i alla fall. GDPR finns här, lagen ger oss rättigheter. Men i Sverige har man rundat dessa rättigheter genom den svenska dataskyddslagen. Närmare bestämt kapitel 1 § 7 st 1 i dataskyddslagen. Där kan man läsa följande:
”EU:s dataskyddsförordning och denna lag ska inte tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.”
Alltså, sättet yttrandet görs ska fortast vara skyddat i Sverige, inte yttrandet i sig.
Idag ogiltigförklarades den skrivelsen av EU-Domstolen.
På en fråga ställd från Attunda Tingsrätt angående hur man egentligen får lagstifta kring yttrandefrihet och göra avsteg från GDPR svarade EU-Domstolen att det enbart är för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande som avsteg från GDPR kan göras i lagstiftning.
För allt annat gäller GDPR fullt ut.
Det här betyder i ett nötskal att den svenska modellen för hur vi skyddar yttrande, det vill säga genom att skydda något annat, nu har blivit underkänd av EU.
För oss vanliga dödliga betyder det att alla dessa databaser med utgivningsbevis som säljer våra uppgifter till höger och vänster inte längre kan förlita sig på grundlagsskydd för sin verksamhet. Det betyder också att hemsidor som mrkoll och andra inte längre kan förlita sig på grundlagsskydd för sin verksamhet.
För visst skulle det ändå vara lite magstarkt att kalla publicering av en vårdnadstvist för journalistik?
Skribent: Joakim Söderberg